Ven visade sig från sin bästa sida när Forskningsnätet i somras höll vetenskapspicknick på ön som är Öresunds pärla.

Ett mycket bra samtal om vetenskap. Det var den allmänna meningen om Forskningsnätets vetenskapspicknick på Ven som hölls i samarbete med Tycho Brahemuseet på ön. Planerna på en fortsättning i utvidgat format ligger fast.

Picknicken som hölls på gräsmattan intill ruinen av Tycho Brahes Uraniborg samlade 35 deltagare, ungefär en tredjedel av dem forskare. I bästa sommarväder, med lätta vindar och ulliga sommarmoln.

Välkomsthälsade till den historiska platsen gjorde Lovisa Danielsson som har varit projektledare för sommarens Tycho Brahejubileum i museets regi. Hon anknöt till renässansastronomens aktiviteter på ön för 450 år sedan och talade bland annat om dubbelheten i hans drivkrafter, nyfikenheten som liknar den moderna forskarens och, å andra sidan, religionen och stjärntydandet där Brahe var ett barn av sin tradition och sin tid. Och furstarnas efterfrågan.

Vetenskap–samhälle dominerade samtalet

Samtalet hade fyra huvudteman (se fotnot) men vilket ämne som helst med anknytning till vetenskap var välkommet. Meningen var att alla skulle kunna tala fritt ur hjärtat. Av det skälet avstår vi här från att redovisas vem som sa vad, även om det kanske ger ett lite blodfattigt intryck som ingalunda motsvarar verkligheten.

En stor del av samtalet denna fridfulla söndagseftermiddag kom att ägnas åt det mest övergripande av de fyra temana: vetenskapen i relation till samhället och omvärlden. I allt synnerhet handlade det om kommunikationen mellan forskarvärlden och världen utanför.

En forskare med mycket lång erfarenhet formulerade den tändande frågan: Hur kan berättelsen om vetenskapen konkurrera med andra, mer dramatiska och ofta spekulativa, kanske direkt osanna berättelser? Hur står sig vetenskapen på dagens ”berättelsemarknad”?

Redan det faktum att forskare är ganska okända som personer är ett problem, menade en annan deltagare. I en undersökning bland studenter visade det sig att få kunde identifiera just forskare på en lista med namn på kända personer. I en individcentrerad kultur, där berättelser ofta hängs upp på person, verkar forskningen ligga på efterkälken.

Samtidigt är vetenskapshistorien full av spännande och fängslande historier, framhöll en av forskarna. Dessa borde få större utrymme. Men berättandet måste ske med stöd av proffs inom media och kommunikation, menade en annan forskare. Samma forskare ansåg att kommunikationsförmåga borde väga tyngre i akademins tjänsteutlysningar. En annan påpekade att kommunikation är en krävande uppgift som borde avspeglas mycket tydligare och bättre i den akademiska organisationen.

Från forskarhåll påpekades också att forskningskommunikation lätt blir något av ett ”vi och dom”. Förutsättningarna för att ta till sig och att värdera information om vetenskap är helt olika inom och utanför forskarvärlden. Det är ett ojämlikt förhållande som måste övervinnas på något sätt. Det problemet finns för övrigt även inom akademin, mellan forskarna och studenterna, menade samma forskare.

En deltagare påpekade att man inte får stirra sig blind på själva kommunikationen. Den är inte slutpunkten i samspelet mellan forskare och omvärld. Slutledet är implementeringen, vad som sker ute i samhället med den kunskap som forskare presenterar. Det kan ta tid, det kan vara svårt att mäta, och det finns vetenskapsområden där implementeringen kan gå särskilt trögt eller stöta på motstånd. Samhällsvetenskap är ett sådant, påpekade en forskare.

Ett annat spår i samtalet, och ett nästan ofrånkomligt, blev forskningens samhällsrelevans. Måste det nödvändigtvis alltid vara forskarna själva som talar för varan och påvisar vetenskapens betydelse för hälsa och välstånd, undrade en av forskarna och flera andra höll med. Förståelsen för och kunskapen om forskning bland beslutsfattare och opinionsbildare är en nyckelfaktor.

Vetenskaplig bildning

Forskningsnätets kärnidé, vetenskaplig bildning, kom här naturligt in i samtalet. Den vetenskapliga bildningen höjs inte automatiskt enbart genom att forskningsresultat sprids, menade en av Forskningsnätets företrädare. Snarare blir sådan kunskapsspridning meningsfull först om mottagarna verkligen förstår hur vetenskapen fungerar som kunskapssystem, vilken dess natur och roll är. I det ingår att veta hur forskare formulerar vetenskapliga frågor, hur mycket möda de lägger ner på att definiera begrepp och att föra konstruktiva samtal, hur de samlar in data, bearbetar och tolkar dem. Det är också viktigt att inse vetenskapens provisoriska karaktär, att uppnådda resultat nästan alltid kan omkullkastas av nya rön. Och att förstå hur vetenskapen påverkar samhället, att den är en oumbärlig men ofta osynlig motor för välstånd och kultur.

I bästa fall kan vetenskapens metoder och forskarvärldens samtalskultur också ha en positiv effekt på det offentliga samtalet, eller på problemlösning i yrkesliv och vardag.

Ett sådant bildningsbegrepp innebär förstås en hög ambitionsnivå. Skolan spelar här den avgörande rollen, menade man från Forskningsnätets sida. Hur bra just det går borde undersökas närmare: hur vetenskapligt bildade är till exempel elever som gått ut gymnasiet? Om det sker, föreslog en av forskarna, kan det vara fruktbart att formulera åtminstone en del av testet i termer av beteende: Vad gör den som är vetenskapligt bildad?

Sommarstipendiat deltog

En möjlighet att stärka den vetenskapliga bildningen, i varje fall för gymnasieelever, är att söka ett av Forskningsnätets sommarstipendier. Det är till för att eleverna ska kunna vistas hos forskare och få delta i pågående forskning. En av årets stipendiater, Elanor Davidsson från Filbornaskolan i Helsingborg, var inbjuden till picknicken. Hon berättade med entusiasm om sina två veckor som stipendiat hos Jessica Abbott, evolutionsbiologisk forskare på Lunds universitet som för övrigt också deltog i picknicken.

Ett första steg?

Så mycket mer hanns inte med denna första vetenskapspicknick. Men kanske den kom att fungera som ett första steg mot något nytt. Att det behövs ett forum för fria diskussioner om övergripande vetenskapsfrågor där både forskare och andra kan komma till tals verkar uppenbart. Så här skriver en av forskarna i ett mejl efter picknicken: ”Jag tror att det finns ett stort behov av kritiska och reflekterande samtal kring vetenskap. Jag är gärna med och bidrar.”

Därför är det mycket troligt att Forskningsnätet går vidare och undersöker möjligheten att komma igen med något liknande redan nästa år, då i lite större format och med några avgränsade och förberedda diskussionsämnen. Och givetvis förlagt till Ven, var annars?

Fotnot

Vinjettbilden: Deltagare i Förskningsnätets och Tycho Brahemuseets vetenskapspicknick 2026 har samlats på gräsmattan kring pergolan nära Uraniborg. Ett stort tack till Sven Strömqvist som tog bilden.

Picknicken ägde rum söndagen 2 augusti.

Ett stort tack riktas till Sven-Eric Liedman, professer em i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, för hans vänliga hjälpsamhet i samband med förberedelsen.

Diskussioner om att Ven åter skulle kunna bli en ”vetenskapens ö” har pågått sedan sommaren 2025 mellan Olle Alexandersson, initiativtagare till Forskningsnätet, och Bengt Kristensson Uggla, professor vid Åbo Akademi (i sista stund förhindrad att delta i årets picknick). Picknicken är det första praktiska resultatet. Läs mer om bakgrund och idéer här.

Årets samtal hade fyra teman:
– vetenskapen i samhället och världen
– vetenskapens villkor
– människans plats i vetenskapen
– AI

Följande forskare var på plats:

Dawan Raoof, universitetslektor, doktor socialt arbete
Jessica Abbott, professor evolutionsbiologi, expert i Fråga Lund
Erik Alexandersson, docent biologi, senior adviser Novo Nordisk Foundation, picknickens samtalsledare
Henrik Andersson, docent praktisk filosofi
Sven Strömqvist, professor em lingvistik, tidigare vicerektor Lunds universitet
Olav Hammer, professor em religionshistoria
Karin Aggestam, professor statsvetenskap
Mats Edén, professor folkmusik
Hugo Zeberg, professor evolutionär medicin
Svante Pääbo, professor genetik och evolutionär biologi, Nobelpristagare 2022
Kristina Lundholm Fors, universitetsadjunkt, doktor lingvistik

Från Forskningsnätet deltog även dess verksamhetsledare, Pontus Böckman.

Mötesanteckningar fördes av Tor Billgren. Som hjälpredor med teknik mm fungerade Atle Thorén och Dante Raoof.

OBS! Om du har idéer och förslag om framtida möten på ”vetenskapens ö”, hör av dig till FORSKNINGSNÄTETS redaktör, Olle Alexandersson.