”Skärmtid”, ”skärmförbud” – själva ordet ”skärm” för tänkandet fel. Det är, som allt fler påpekar, inte skärmen i sig som är det stora (en del skulle säga eventuella) problemet bland särskilt barn idag utan innehållet och hur det används. I den diskussion som pågår verkar språket ha utövat sin makt över tanken i den gamla klassiska meningen.

Jag känner till en person som – bara i mobilen, vederbörande har dator och platta också – har nitton (19) ordböcker, Wikipediaikoner för fem olika språkversioner, musikappen Idagio (”hinner inte använda så mycket som jag vill”), ett flertal dagstidningar, radio- och TV-kanaler och tidskrifter. Förutom vardagliga nyttoprogram som booli (bostäder till salu), Flightradar (flygplansrörelser över hela världen), bankappar, en kalkylator, en väderjänst. En uttjänt mobil har gjorts om till ”referenshylla” och där ligger också alla dessa mappar (”det spar batteri i ordinarie mobilen”).

Däremot har denna användare inte ett enda spel (utom ett par som inte går att radera) och youtube uppges användas sällan. Facebook gluttas det i för att hålla koll på vad som händer i bostadsrättsföreningen och ett par tre andra intressegrupper. Inget läggs ut på Instagram (”inte värt tiden att hålla på och mecka med bilder när ord är mycket bättre”). TikTok saknas (”en infantil höjdpunkt med Xi och hans sykofanter gluttande bakom gardinen”), X/Twitter likaså. Telegram används (”praktisk och jag har inget att dölja för Putin utom att han kommer att gå till historien som en skam för mänskligheten”) och Signal (”än så länge troligen ohackbar”).

En vanlig dag tillbringar denna person (som uppnått mogen ålder med råge) säkert fem-sex timmar eller mer framför skärmar, ofta en eller annan i sängläge på kvällen.

En nörd med inslag av kulturnostalgiker? Nja, det är en smaksak. Vederbörande själv skulle knappast gå med på det. Åtminstone inte kalla sig ”skärmnörd”. Personen ifråga rycker bara på axlarna och brukar retoriskt ställa frågan: Hur f-n klarade vi oss förr? (Red:s anmärkning: För transparensens skull bekänner vi att denna egendomliga person som skribenten beskriver är FORSKNINGSNÄTETS redaktör.)

För egen del är jag något mer återhållsam. En gammal kärlek till papper och penna har inte rostat helt. Ibland önskar jag att jag satt med en riktig skrivmaskin som en annan Hemingway eller Bang (jag känner åtminstone en som förverkligat denna bakåtsträvande vurm).

Det kan finnas medicinska skäl att oroas för skärmar. Blått ljus, allmänna ögonproblem och sömnsvårigheter ska inte negligeras. Det är givetvis anekdotisk bevisföring att peka på att den person jag beskrivit här inte har andra problem än en tendens till gamnacke. Inga sömnproblem, ingen skärminducerad känsla av brist på mening. Men krämpor av denna natur kan man få även av att hänga med näsan i en pappersbok eller trappla på en skrivmaskin eller anteckna på ett block. Eller bara läsa i en vanlig morgontidning om hr Putins eller hr Trumps senaste osanning.

Men ”skärmtid” då, det är väl ändå ett relevant begrepp? Ja, i relation till medicinska problem som de nämnda. I relation till innehållet handlar det om vad skärmarna används till. Jag skulle inte kunna övertyga min protagonist om att den är förspilld. Bara om tiden framför skärmen används för att ta del av glåpord på X, eller uppstår pga att man är korkad nog att fortsätta leta i raden av ”kanske du känner de här” på Facebook (som gett begreppet ”oändlighet” ett ansikte), eller används för ett ändlöst spelande (”spel kan väl vara kul i lagom dos, jag minns hur trevligt det var med en omgång Monopol ett par gånger om året på 50-talet”).

”Skärmtid” handlar alltså inte främst om tid. Det handlar om innehåll och användning. Om vi inte kan sortera bort ”skärm” ur vokabulären helt kan möjligen ”skärminnehåll” passera som nav i den pågående debatten. För denna debatt måste gå vidare, på vetenskaplig grund. Om inte öppnar vi för att låta det digitala knäcka oss helt.

Det som vi en gång trodde skulle bli så bra…

F. Gustav Zetter

F. Gustav Zetter är pseudonym för en svensk frilansskribent med bakgrund i reklamvärlden. Texten är ett debattinlägg och åsikter i den står för författaren.