Om universiteten satsar rejält på den vardagliga, ofta medelmåttiga forskningen, det trägna arbetet i vingården, kommer det också att leda till att några forskare blir excellenta, skriver statsvetarprofessorn Leif Lewin på DN Debatt (3 december 2023).

Det har gått inflation i excellens som styrmärke för forskning och forskningsanslag, både i akademin och hos forskningsråden, menar Lewin, själv en excellent forskare bl a om hur den moderna svenska staten vuxit fram. Lewin har varit Skytteansk professor i statskunskap och vältalighet vid Uppsala universitet.

”Excellens, om ordet alltjämt ska behålla sin betydelse av exklusivitet, uppstår i själva verket oväntat, som en överraskning” hävdar Lewin och det är lätt att hålla med honom. Det går knappast att frambesvärja genialitet, eller, som Lewins kollega, ekologiprofessorn Torbjörn Fagerström, SLU, citerad i inlägget, syrligt konstaterat: Jag har aldrig hört någon politiker beställa fram relativitetsteorin.

Däremot är det förstås utmärkt att skapa bästa möjliga förutsättningar för att framstående forskning ska uppstå. Dessa torde dock inte bestå av fina tal och en flod av pressmeddelanden om påstått excellent forskning – utan kanske just av sådant som Lewin förespråkar. Nämligen en rejäl ekonomisk satsning på utbildning och helt vardaglig, normal forskning. Han menar att en väg för detta är att ge fakulteterna de förhållandevis stora resurserna (som de en gång hade) och att modellen att forskare likt skållade rävar ska söka anslag hos forskningsråden, med kanske en chans på fem att få utdelning, tonas ner.

Lewins inlägg ska ses mot bakgrund av den utredning om forskningsrådens framtid som lades fram helt nyligen. Där föreslås bl a att antalet forskningsråd minskar men inte att de ska få mindre resurser och makt, snarare ligger maktkoncentration i farans riktning.

Excellent forskning uppstår som en kombination av genialitet och tur. Det är Lewins formel och han påminner om de klassiska exemplen penicillin och röntgenstrålar, men med tanke på att de hör till en annan tid får man nog se dessa mer metaforiskt, som pedagogiska ögonöppnare. ”Sällan kommer de stora nyheterna fram till följd av målmedveten planering”, lyder slutklämmen i hans inlägg. Med tanke på att Lewin är den knappast överträffade experten på den svenska planhushållningsmodellen från 1900-talets mitt, salig i åminnelse, kanske det är extra värt att lyssna på just hans råd. Debatten lär gå vidare.

Olle Alexandersson

Texten är en kommentar. Det som kan uppfattas som ställningstaganden står för författaren.