I dagens Förmiddag i P1 diskuterade filosofiprofessorerna Jonna Bornemark och Peter Gärdenfors hur människor och fysisk närvaro alltmer ersatts med talsvarsrobotar, AI och internetmöten. Lyssna till ett klokt och njutbart samtal.

Programledaren Olle Wiberg startade med att försöka få igång ett samtal med Skatteverkets automatiska talsvarare – om programmets ämne: Vad händer när mänsklig kontakt försvinner? Är vi på alldeles fel spår när t ex en gången tids fysiska möten med lekamligen närvarande människor alltmer ersätts av digitala lösningar? Det gick inte så bra. Som väntat var den något otåliga talsvararen mer inriktad på att prata om moms.

Från denna start utspann sig sedan ett intressant samtal om allt möjligt från klassrum till äldreboenden mellan de båda filosoferna. Som alls inte är främmande för behovet av att rationalisera tillvaron med teknikens, däribland robotarnas, hjälp.

De har också förståelse för grundidén bakom den extremt strikta likabehandling som olika robotlösningar ofta tillämpar. Men, som Peter Gärdenfors påpekade, den kan leda till absurda konsekvenser som att alla utan urskillning vid bokning av ett läkarbesök kan tvingas besvara en massa frågor där de flesta ofta är helt irrelevanta för den aktuella konsultationen.

Förutom att samtalen med robotar i telefonväxlar ofta förvandlar kommunikation till goddag yxskaft är det något annat viktigt som går förlorat: hela den ickeverbala kommunikationen, gester, dofter, ansiktsuttryck, för vilken Jonna Bornemark är en känd banérförare. Hon drar sig inte heller för att framföra den spännande men kanske mer kontroversiella idén att djur som hundar och t o m mörtar paradoxalt nog kan lära oss en hel del om vad det innebär att vara människor.

Här kan du lyssna på detta infallsrika och kloka samtal som dessutom är ett typexempel på god samtalskonst (en av FORSKNINGSNÄTETS käpphästar). Och på public service när den är som bäst.