Idag hölls presskonferensen där den purfärska svenska kulturkanon presenterades. Vår korrespondent F. Gustav Zetter lyckades osedd smyga förbi dörrvakterna för att ta reda på om, och i så fall hur, ”vetenskaplig bildning” på något sätt speglas i detta nya rättesnöre.

Kulturkanon – redan i god tid före offentliggörandet utskälld respektive hyllad – har emotsetts med spänning. Här stod den nu äntligen i predikstolen med sina 100 punkter som täcker allt från god(känd) svensk litteratur till kategorin ”Offentlighet”, vilket i praktiken är allt möjligt från Pippi Långstrump till radiohuset. Vår strävsamme stringer, pseudonymen F. Gustav Zetter, tog sig i smyg in på regeringens presskonferens tidigare idag och förmedlar här några intryck, eller kanske snarast ger några kommentarer, med tonvikt på hur ”vetenskaplig bildning” eventuellt har en plats i vår nya kanon.

Det är från början tydligt att Zetter uppfattar produkten som genomgående ganska mager och möjligen lite väl tillbakablickande ifråga om vetenskapliga perspektiv. Kan det ligga något i det?

I kategorierna ”Litteratur, prosa” m fl rena kulturkategorier finns bara ett verk med direkt vetenskaplig anknytning, tyvärr dock ett som tecknar en något ödesmättad och dyster bild – Karin Boyes Kallocain, påpekar Zetter. Möjligen kan även Ett drömspel bjuda på lite åt det vetenskapliga hållet. Zetter vill minnas att officeren, med en ironisk underton, uttrycker sin förtjusning i analogibevis på ett ställe.

Vi undrar hur det ligger till med kategorin ”Lärdom och sakprosa”. Ja, vad sägs om Historia om de nordiska folken av Olaus Magnus, Christinas självbiografi (alltså drottningens, inte Stenbecks med ungefär samma namn) eller Lappländsk resa av Carl von Linné? Inget av dem ens nominerat till Augustpriset, framhåller Zetter.

Och Swedenborgs Drömbok liksom Hammarskjölds Vägmärken – fint och djupsinnigt och lagom svårbegripligt för den som har rätt läggning. Men om Aristoteles, som för all del var grek och inte svensk, haft ett ord med i laget skulle de sorterats in i kategorin ”Metafysik” om det funnits en sådan (men själva ordet kanske vore på plats redan i kanonpaketets huvudrubrik, filosoferar Zetter).

En enkel sökning på ”vetenskap” eller ”forskning” ger inte heller utslag i kanonlistan. Däremot finns en speciell kategori för ”uppfinningar”. Den är i sig själv ett stycke svensk kanon, menar Zetter, för det är väldigt svenskt att ha skygglapparna invinklade på tillämpning, gärna sådan som kan ge klirr i kassan hyfsat snabbt. Vetenskap utan omedelbar nytta skulle möjligen kvala in i kategorin ”Litteratur, dikter”, suckar Zetter.

Det är väl därför planet Viggen kommit med på ett hörn även om det i det fallet kanske mest klirrade till när skattebetalarnas bankkonton tömdes – förutom då möjligen bland Saabs aktieägare.

Men glädjande nog finns i samma kategori även Linnés Systema Naturae, okänt dock om den trots sitt erkänt ekivoka innehåll verkligen blev någon kassako.

Överhuvudtaget spårar Zetter en freudiansk underton i kategorin Uppfinningar, med oklart syfte. Här nämns Bondeståndet (hädanefter säger vi B-ordet, och beträffande andra ordledet, S-ordet) som väl för den i dagskulturen väl bevandrade osökt för tanken till ”Bonde söker fru”. Och – här stiger Zetters ansiktsfärg en smula och hen väljer en synonym – själva ”finalen” i kategorin är punkten pappaledighet. I undertexten däremellan anar hen Nyfiken både gul och blå, och hade det fått en egen punkt hade det varit väl i linje med omvärldens bild av Sverige för sådär 50 år sedan (minst så gammalt måste nämligen något vara för att kunna komma med i en svensk kulturkanon, alltså ingen idé att komma dragande med Greta Thunberg, då passar Hans Järta bättre in i dissidentklassen).

I det sammanhanget påpekar Zetter att Göta kanal felaktigt verkar ha hamnat bland uppfinningar. Det är ju en film, ja minst tre filmer, och dessutom ett verk som bidrar till djup förståelse av den svenska folksjälen, inte minst det svenska skämtlynnet, hävdar Zetter. Och apropå film, var finns SOS, Sällskapsresan och Den ofrivillige golfaren? Sistnämnda borde ju förresten ha en given plats bland ”Uppfinningar” – vem minns inte den innovativa golfroboten Gordon, en skapelse som är långt före sin tid och förebådar dagens AI-samhälle.

Det är förvisso också roligt att åtminstone det sfäriska kul-lagret kommit med i den här gruppen, konstaterar FORSKNINGSNÄTETS rapportör. Men en farbror till Zetter ska ha uppfunnit ett koniskt kullager som onekligen är mycket skojigare. Det uppmärksammas förstås inte. Trots att det på sin tid (mer än 50 år sedan) åstadkom en hel del grus i maskinerierna.

Uppfinningen Nobelpriset är inget att säga om, även om det väl framför allt är den bakomliggande innovationen som senare gav, så att säga, pang för pengarna, menar Zetter. Inget konstigt heller med självklarheter som ”Mårten Triewalds luft- och eldmaskin” eller gamle Per Wargentins vargpäls – nej, förlåt – tabellkommission, framhåller hen. Det är sådant som varje svenskt förskolebarn känner till och som det är av stor vikt att inte minst invandrare från Somalia, Afghanistan och Ungern lär sig förstå från dag ett.

Zetters slutkommentar handlar mest om tillkomsten av projektet. Borde inte jobbet lagts ut på några som inte är s k insiders? Visserligen har kanonordföranden vistats många år i USA. Men hade det ändå inte varit bättre med några invandrare eller det slags främlingar som möjligen satt sin fot en sommarvecka på Kungsleden, eller möjligen en timme på Operabaren? Zetter filosoferar vidare: Varför har man inte konsulterat USA:s president – Zetter påminner om dennes kärnfulla uttalanden häromåret: ”Do you know what happened last night in Sweden??? In Sweden! In Sweden of all countries.” (med reservation för att orden kan ha fallit aningen annorlunda). Där talade en som vet.

Allra (som inte heller fått någon egen punkt) sist kan Zetter ändå inte låta bli att notera en jättemiss i kanons nuvarande lista (förutom att Jimmie Åkesson inte fått sin punkt – men han uppfyller ju inte 50-årskravet som för övrigt syftar på en period som han knappast vill bli förknippad med). Det är att förnamnet Gustav saknas som egen punkt, det dyker bara upp i andra punkter, t ex som Gustav III eller Gustavianum. ”Jag säger bara Gustav Vasa (hans bibel nämns dock; red:s anm), Gustavsberg och Gustaf Fröding (visserligen med f)”, säger hen. ”Och så heter jag ju själv så”, tillägger Zetter blygsamt, och jag känner mig minsann svensk. Gustav är väl svenskt så det förslår?  Eller var det möjligen gammalslaviskt?

Zetters allmänna omdöme är dock att det rör sig om en ovanligt fin kanon i internationell jämförelse, om nu en sådan i princip är möjlig. Han lyckades visserligen inte fatta vad den ska användas till och här är han i gott sällskap med t ex DN:s kulturchef Björn Wiman. Men den försvarar förstås väl sin plats som självändamål eller faktureringsunderlag, fastslår hen. Eller som exempel på ansträngningar som kanske helst borde ha stannat i idépärmen. Allvarligt talat, säger Zetter, det finns stor risk för att SD nu dragit med sig regeringen ner i det där så ofta omtalade kanonhålet.

Fotnot

FORSKNINGSNÄTET ansvarar inte för sanningshalt eller åsikter i denna artikel. Men vi anser att det är av stort allmänintresse att återge F. Gustav Zetters intryck och kommentarer.

Varken Zetter eller redaktionen har på den korta tid som stått till buds hunnit sätta sig in i hela det nära 300-sidiga kommittébetänkandet. Därför kan vissa missförstånd ha uppstått om det som faktiskt föreslås. Zetter som en tid lidit av sömnlöshet kommer att ta itu med betänkandet redan ikväll.

F. Gustav Zetter är en pseudonym. Därför, och även för att upprätthålla meddelandeskyddet, undviker vi här som annars i huvudsak denna frilansjournalists egna formuleringar för att ingen med AI-stöd ska kunna avslöja vem hen är. Eller inte är, för den delen. Hen är exempelvis inte Alex Schulman eller Ulrika Knutson. Om vi vid något tillfälle refererar till vederbörande som ”han” beror det på att pseudonymen vanligtvis uppfattas som ett mansnamn.

Nätet översvämmas just nu av kanonlistan. FORSKNINGSNÄTETS redaktion checkade av Zetters rapport mot den version som publicerades i Svenska Dagbladet 2 september 2025.