På Lunds universitet finns Sveriges, kanske rentav Europas, mest kraftfulla resurs för Mocap, ”motion capture”, ”rörelseregistrering” eller vad det kan heta på svenska. Alltså ett sätt att digitalisera rörelser hos, ja, i princip allt som rör sig men kanske framför allt människor. Från denna grund kan man t ex skapa beteendet hos en avatar.

I Mocapstudion på LUX-huset i Lund finns 26 specialkameror, några i taket. Alla ytterst finkalibrerade, man får för allt i världen inte nudda vid stativ eller kamera, för då får man lov att kalibrera på nytt. Här hittar vi Helin och Helma.

Helin riggar sig med små grå ploppar och svarta band runt byxbenen (i själva verket är det ett slags avläsningspunkter). Sedan går hon ut och rör sig på studiogolvet. Helma övervakar och styr vid en datorskärm. Så sakta växer det fram en rangelliknande figur, byggd av linjer. Den rör sig i takt med Helin på en storskärm uppställd vid en av studioväggarna.

Bakom hårdvarusystem och programvaror som de båda använder ligger mycket forskning och utveckling inom olika fält. Deras arbete är ett led i testningen av informationsmaterial om Mocapstudion som används av många forskare m fl.

Helin Sakiri från S:t Petri skola i Malmö och Helma Eidberg från Nicolaiskolan i Helsingborg är årets sommarstipendiater på Humanistlaboratoriet. Labbet har i många år tagit emot stipendiater från Forskningsnätet Skåne.

De båda har börjat ett par dagar tidigare. In i den spännande mocapvärlden har de lotsats av Henrik Garde, en av studions experter på inspelning, analys och visualisering av rörelser i 3D. Henrik Garde har bl a många års erfarenhet av simulering av cockpit i flygplan, kommandobryggan på fartyg och liknande miljöer. Han var länge verksam på det danska teknikföretaget Force Technology innan han kom till Lunds universitet.

Mocapstudion i Lund är främst tänkt som resurs för forskare. Men det är också möjligt att köpa tjänster, vilket industrin gör. Och även andra – Henrik Garde berättar att labbet bl a hjälpt Riksteatern Crea, världsledande center för scenkonst på teckenspråk, när de byggde en avatar av spöket i Oscar Wildes Spöket på Canterville. Medan avataren framträdde på en scen i Sundsvall fanns skådespelaren av kött och blod i Stockholm. Den senares spel överfördes i realtid och skickades till avataren. Det ska ha varit mycket naturtroget. Crea lär ha varit först i världen med just denna tillämpning.

Vi som besöker humlabbet denna junionsdag är stipendiaternas föreståndare, Marianne Almström, och hennes biträdande, Marie-Louise Raväng, samt undertecknad som plitat ner sina intryck. När vi går därifrån undrar vi nog lite var, i varje fall jag, hur länge det dröjer innan vi kan skicka våra avatarer på fältbesök i stället. Med lite AI-hopkokad kännedom om våra intressen och beteenden borde det väl gå?

Frågan är – vad gör vi själva under tiden?

Text: Olle Alexandersson
Foto: Marie-Louise Raväng

På vinjettbilden till artikeln diskuterar Helin Sakiri (längst till vänster) och Helma Eidberg resultat med Mocapstudions ansvarige, Henrik Garde.