Aprilskämtens historia är som mycket annat något suddig. Igår kunde vi höra i P1 att denna form av humor tog fart mot slutet av 1800-talet. Vem kom på det först? Förmodligen ingen särskild. Det bara uppstod, kanske i ett slags våreufori i en sedan länge svunnen tid. Vilken funktion fyller aprilskämt numera? I knepiga tider? 1 april borde kanske bli ”Internationella humordagen”? Eller finns den redan, vi klarar inte längre att hålla reda på alla dagar för kanelbullar, björnmossa och trampbilar.

Frågorna är många. Mer forskning om aprilskämtens historia och sociala mening behövs (och, upprepar vi envist, varför inte fler gymnasiearbeten – allt här i världen står inte och faller med naturvetenskap och teknik…).

Den som är lagd åt det hållet är givetvis välkommen att mellan raderna (Gud må som den djupt humoristiske Nils Ferlin skaldar förlåta oss vissa av dessa) i gårdagens apriltext här i FORSKNINGSNÄTET förnimma en andedräkt av allvar och oro. Det är ju en del av humorns mening. Världsläget behöver vi inte ens gå in på. Och på detaljnivå: Är nedläggningen av satirprogrammet Public Service betingat enbart av brist på pengar? Kanske även forskningsvärlden är i behov av friskare fläktar bland de staplade bidragsansökningarnas damm? Här på FORSKNINGSNÄTET oroar vi oss mest för det märkligt tröga intresset för just vår käpphäst, vetenskaplig bildning. Sök efter det på nätet – inte många träffar.

Men härmed bekräftas alltså det alla redan förstått. Det vi beskrev igår finns förstås inte. Så vitt vi känner till – och det är förvisso bara en knivsudd av det som finns att veta – pågår ingenstans, inte i Sverige och med all säkerhet inte i exempelvis Ungern, Kina eller USA, inte ens i det dejlige Danmark, någon dold planering för ett mer humorindoktrinerat samhälle. I stället hör vi alltmer från ett gäng ”strongmen” (bra ord – hittar inget lika träffande svenskt) som tar sig själva på djupt allvar, i en sorts inverterat Jesuskomplex. Har de glömt t ex Churchill (med alla hans sidor) – eller varför inte, här hemma, den stillsamt humoristiske Erlander?

I vår tid, desinformationens guldålder (må den bli kort) har aprilskämten tonats ner. Många medier har helt slutat med dem av risk för missförstånd, kanske också för att inte trampa någon på tårna, vi lever ju också i kränkthetens gyllene era. Jag har en viss förståelse. Själv kom jag för drygt 20 år sedan hem från en utlandsresa. Vid genomgången av en hög Sydvenskan läste jag i förbigående att Malmös gator snart skulle få namnskyltar på både svenska och arabiska, utan att tänka närmare på tidningens datum. Vilken bra idé, var min spontana reaktion, så hänsynsfullt mot de ganska många här i Malmö som har just detta främmande språk som modersmål. Och precis så var det i Kairo där jag just besökt vänner, där hade var och varannan gata namnskyltar på både engelska och arabiska.

Så om någon trots allt hittar något vettigt i gårdagens lilla aprilsatir, resultatet av vår stringer F. Gustav Zetters fiktiva grävmödor, desto bättre. Alltså låter vi den ligga kvar ett litet tag till på löpet. Vi tar risken.

Olle Alexandersson