Den Nobelprisbelönade CRISPR-tekniken för att klippa och klistra på gennivå har hittills framför allt varit ett kraftfullt och produktivt verktyg i grundforskning inom medicin och inte minst växtbiologi. Att manipulera en organisms egna gener är ett alternativ till andra strategier för genmodifiering, GMO, som normalt bestått i att montera in gener från en organism i en annan.

Just att slå ihop genmaterial från olika håll har också fungerat som ett rött skynke i vissa politiska läger. Det har fört med sig lagstiftning, inte minst i Europa och blivit ett hinder för GMO-tillämpningar för att hantera svåra medicinska tillstånd eller lindra livsmedelsproblemen i världen.

Nu måste siktet mer direkt ställas in på praktisk tillämpning inom hälsovård och lantbruk, menar Economist. Det mesta som är möjligt med CRISPR är fortfarande ogjort.

Ämnet behandlas i Economists återkommande specialsektion Technology Quarterly (1/3 2025). Olika vinklar från rent naturvetenskapliga och tekniska till etiska och politiska finns med. Därmed är det ett litet fynd som inspiration till gymnasiearbeten. Samt en bra övning i engelsk sakprosa.