Diskussionen om vad AI innerst inne är för något tog fart i slutet av 2022 när den nya AI-vågen rullade in i och med lanseringen av Open AI:s programvara ChatGPT version 3.5. Kommer arbetsmarknaden som vi känner den att utplånas av AI (i och för sig en gammal fråga)? Är AI bara ett verktyg, låt vara kraftfullt men ändå helt i användarnas händer? Eller tar vi nu de första sömngångaraktiga stegen mot mänsklighetens undergång, måste vi stanna upp och besinna oss? ? Är det rentav bara en hype som snart övergår i bubbla? Om man vill bilda sig en uppfattning i sådana frågor är få saker bättre än att vända sig till kognitionsprofessorn Peter Gärdenfors.

Bilden fr vänster till höger: Melina Tsapos, Peter Gärdenfors och Lars Mogensen.

Kan AI tänka? är titeln på en ny bok som Peter Gärdenfors just publicerat. Det är knappast en s k spoilning att hans svar på frågan verkar vara nej, i varje fall om vi talar om de AI-former vi har idag, eller de vi kan föreställa oss. Människans tänkande är mycket bredare, mycket mer potent.

Fast det beror på vad man menar med ”tänka”.

I en podd som kretsar kring boken och som ger en fin introduktion till den samtalar Gärdenfors med filosofen Melina Tsapos och radiojournalisten Lars Mogensen (Filosofiska podden nr 22, 24 okt 2024). När boktitelns fråga ställs svarar Gärdenfors med en pedagogisk motfråga: ”Kan flygplan flyga?”

Självklart, det vet ju alla. Men inte som levande fåglar. De kan förvisso outtröttligt frakta passagerare och last långa sträckor. Men, och det är poängen, de saknar självständighet, de har ingen egen avsikt. Allt bestäms av flygbolag, flygledare, piloter, tekniska system osv.

Till skillnad från biologiska varelser, sådana som vi kallar ”levande”, flyger inte flygplan för att skaffa sig föda eller en sexpartner (möjligen en del passagere…). Det vore bisarrt att hävda att deras drivkraft är den egna och artens överlevnad. Till skillnad från katter, ekorrar och delfiner. Eller människor.

Ungefär som med flygplan är det med AI. Det är människor som bestämt vad den ska göra. Det är människor som valt det material den tränas på. ChatGPT och dess gelikar är bra på att känna igen språkmönster, att apa efter vad andra sagt, skrivit eller uttryckt i bilder. Och de kan göra det snyggt.

Men även om just nu aktuella AI-system kan haspla ur sig texter om Platon, Goethe eller Brontë saknar den bildning av det slag människor kan ha. Dessa LLM, Large Language Models, stora språkmodeller, har förstås inte heller någon egen fattningsförmåga, har inget medvetande om sig själva, ingen omdömesförmåga. Olika listiga försök visar detta. De har ingen semantisk ådra utan bygger helt på sannolikhet beräknad med ljusets hastighet.

Nej, ChatGPT är en superpapegoja, med Peter Gärdenfors ord. Vissa kallar den en ”stokastisk papegoja” med tanke på slumpens fundamentala roll i statistiken.

Vissa av oss ser AI som en ovanligt duktig sökmotor. Den tar emot beställningar på vanligt språk och utför till och med smärre och större tjänster. Den kan plocka fram en lista över de främsta svenska lyrikerna vid mitten av 1900-talet, till och med skriva pastischer på Gunnar Ekelöfs dikter (som man lätt kan gå på – om man inte är van lyrikläsare, påpekade författaren Eva Ström nyligen) eller redigera ihop en personutredning på en socialbyrå. Duktig AI – men inte ”tänker” den, inte.

Att ropa varg och begära moratorium i AI-utvecklingen som exempelvis MIT-professorn Max Tegmark och en av Nobelpristagaren i fysik i år, Geoffrey Hinton, tror inte Peter Gärdenfors alls på. Även om han konstaterar att Hinton främst oroar sig för att AI används på ett farligt sätt, av farliga människor (t ex diktatorer eller fanatiker som Putin, Kim-Jung-Un och ayatolla Ali Khamenei eller gangsterledare som inte råkar vara statschefer/denna skribents exempel).

Apropå Hinton nämner Gärdenfors i kontrast till detta forskarna som fick årets kemipris, Demis Hassabis och John Jumper. De har gjort något verkligt bra av AI. De har skapat en AI-modell med imponerande potential (den heter AlphaFold2) som kan modellera nya proteiner i tre dimensioner i en takt som man tidigare bara kunnat drömma om. Sådant kan ge enorma vinster för mänskligheten, t ex i utvecklingen av nya läkemedel.

Men är artificiell intelligens ”intelligent”, då? Som svar på den frågan lanserar Peter Gärdenfors en ny definition av det knepiga begreppet intelligens: att kunna lösa nya problem i okända situationer. Knappast något som den AI vi känner till klarar av, fastslår han.

Och det finns mer som talar mot att AI skulle agera på egna premisser. Peter Gärdenfors betonar starkt att tänkande sker i samspel mellan hjärna och resten av kroppen. Men AI har ingen kropp, inte i samma mening som människor och andra djur. Där hänger kroppen ihop med hjärnan på ett intrikat sätt. Ta t ex den potenta vagusnerven hos människan som enligt vissa forskare är en kommunikationsled mellan hjärnan och vår stora, långt ifrån utforskade flora av mag- och tarmbakterier, en intern värld av myllrande liv som kanske styr och ställer mer än vi tror över vårt liv (skribentens anmärkning).

Men AI dväljs i mobiler, på skärmar, långt från levande kroppar i ett oöverskådligt ekologiskt och socialt sammanhang. Den kan inte ramla och slå sig och få ont i armen och sedan dra erfarenhet av sina blessyrer. Dit är det i varje fall långt, menar Peter Gärdenfors. Generativ AI har inte en susning om vad som händer i världen, den får sina lärdomar från andra IT-system. Idag talas om nästa ”art” av AI, den generella, AGI, som skulle kunna bli en mer självständig agent. Gärdenfors avfärdar väl inte detta kategoriskt men ser inte hur det skulle kunna förverkligas fullt ut. I varje fall verkar det ligga långt in i framtiden.

Först den dag det går att bygga in en evolutionsmekanism i AI kan det kanske börja osa katt. Men den tankegången är för komplex för att utvecklas här. Är det förresten någon som vet vad evolution innerst inne är?

Allt detta kan ju vara värt att tänka på innan vi investerar pensionspengar i de AI-företag som är mer eller mindre knutna till Musk, Bezos, Google/Alfa och Meta (möjligen faller det ”tråkiga” Microsoft lite vid sidan av detta råd, som för övrigt är ytterst subjektivt).

Däremot är det en god idé att investera i Kan AI tänka?. Det är en utmärkt julklapp om du råkar ha närstående som också ägnar sig åt att tänka. Ca-priset på 267 kr ligger förresten väl inom ramen för skatteavdrag för julklapp till anställda (550 kr inkl moms 2024). Den är lättillgänglig och kräver inga djupa förkunskaper. Den ger en bra översikt även över AI:s utveckling och hur diskussionerna gått under åren, bland forskare och andra mer eller mindre auktoriserade tänkare och opinionsbildare. Populärvetenskap av högsta klass. Detsamma kan också sägas om Filosofiska podden. Läs, lyssna och lär!

Olle Alexandersson
PS. Det avslutande rådet gäller förstås alla som tänker göra ett gymnasiearbete på AI-tema. Det höll jag på att glömma. DS.

Fakta

Peter Gärdenfors nya bok heter Kan AI tänka? Om människor, djur och robotar (Fri Tanke, 2024), 288 sidor. Ca-pris 267 kr inkl moms. Finns också som e-bok.

Filosofiska podden produceras och leds av radiojournalisten Lars Mogensen, i många år bl a programledare för SR P1:s Filosofiska rummet, och Lundafilosofen Melina Tsapos. Poddserien startade på senvintern och är redan uppe i imponerande 23 avsnitt. Ämnena spänner över många fält och är ett fynd för den som vill spä på sin vetenskapliga bildning. Poddarna ges normalt varannan torsdag (se upp nu på torsdag, 21 nov 2024. Du hittar dem här och på andra större poddplattformar. Exempel från senaste tiden:
– En innehållsrik introduktion till universitetens framväxt och roller i olika kulturer från medeltiden till idag ges i ett samtal med kunskapshistorikern Johan Östling, professor vid Lunds universitet: Idén med universitet (podd nr 21)
 – Rymdintresserad? Den spännande frågan angående om vi är ensamma i universum eller inte tas upp i ett roligt samtal med filosofen Erik Persson, docent i praktisk filosofi vid Lunds universitet: Är vi ensamma eller? (podd nr 23).